Efter skilsmässan blev mitt liv perfekt: Skilsmässan har förstört mitt liv...
"Jag stressade fram en ny familj"
Tillbaka "Jag stressade fram en ny familj" Efter skilsmässan ville Sam snabbt hitta en ny partner. Bli en familj igen. För barnens skull. Men när han träffade en ny kärlek blev ingenting som han hade tänkt sig. Jag träffade min första tjej när jag var 15, vi var tillsammans i tre år tills jag träffade en annan tjej som jag ganska snabbt flyttade ihop med. Sen rullade det på så tills jag träffade barnens mamma, Nina. Jag har alltid bott ihop med någon, det är så naturligt för mig. Tillsammans med Nina fick Sam döttrarna Liv, 17 och Thea, En helg utan planer existerade inte. Träning, middagar, utflykter, resor, renovering — det måste hända något hela tiden. Ofta var Sam den drivande. Efter 19 år som gifta kände han att luften gått ur honom, kärleken fanns där inte. Skilsmässan var helt och hållet på mitt initiativ. Hon var ledsen, barnen var såklart ledsna. Men jag var så övertygad om att allt skulle bli bra så snart jag var på banan igen. Sam hade precis flyttat in i en ny lägenhet när han träffade en ny kvinna.
Mejla Marika Wärnehults stora misstag var att hon trodde på kärleken. Hon stod inte i bostadskö och hade ingen exitplan. Varför skulle hon ha det? Hon och ungdomskärleken var gifta och hade en liten dotter. De hade segelbåt, fin lägenhet och ett helt liv tillsammans framför sig. Så såg hon det. Men en oktoberdag för ett och ett halvt år sedan förändrades allt. Hon trillade över en sms-konversation som inte var ämnad för henne. Jag blev helt förstörd. Läs också Nyskild och på jakt efter en bostad - här står 1 personer i kö till en trea Skilsmässan var ett faktum. Marika Wärnehult blev nu tvungen att skapa ett nytt hem för sig och sin dotter. Men hur? Trots att hon var 29 år hade hon aldrig sökt bostad på egen hand. Jag skulle vara en bra och positiv mamma, sköta mitt jobb och leta bostad. Behövde tak över huvudet — möttes av en vägg av tystnad Samtidigt som Marika Wärnehult befann sig i sitt livs kris rasade bostadspriserna. Lägenheten de hade köpt och renoverat tillsammans såldes med förlust och på egen hand hade hon inte råd att köpa någon ny.
Separationen blev början på ett aktivt liv
En dag rasade dock hela verkligheten samman då mannen lämnade henne och Paula hamnade i en stor livskris, en kris som skulle komma att förändra hennes liv för gott. Insikten att allt man byggt sin tillvaro kring inte mer finns är otroligt jobbig. Vad ska man bygga på då bottnen ramlat ur? Det var en fruktansvärd tid. Öppna bildvisare Paula Suokas hittade träningsglädjen efter skilsmässan. Då jag låg där på bottnen och krälade hämtade en kompis löpskor åt mig och redan från första löpturen kände jag att trots att det såklart var jobbigt var det samtidigt ganska häftigt. Jag fick ge utlopp för alla aggressioner och känslor som jag bar på. Det var ett sätt att bearbeta sorgen på. Sprang bort från allt - Första sommaren sprang jag bara bort från allt. Jag sprang bort från mitt liv, från mina barn, från alla som krävde något av mig. Jag kände att så länge jag springer så får ingen tag på mig, jag är onåbar. Paula beskriver sig själv som en person som alltid varit usel på idrott och som var den som blev vald sist till laget i skolan så valet att börja sporta var aldrig självklart.
Tue 29 Sep 46 svar Du ogillar detta Skilsmässan har förstört mitt liv Jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta leva med den röra jag ställt till med. Med facit i hand så skulle jag ha stannat hos min man och levt på i ett liv som skavde - för alternativet blev så j-a mycket värre. Jag kan helt enkelt inte leva med att jag gjort mitt ex så olycklig och dessutom sprängt vår "kärnfamilj". Barnen har landat och mår bra, men ingen av oss vuxna har gjort det. Nu har det runnit så mycket smutsigt vatten under broarna att det är omöjligt att backa tillbaka. Dessutom finns grundproblemet i våra olikheteter som personer och olikheter i intressen och mål kvar. Jag förändrade livet, men valde fel väg. Han är ensam, arg och olycklig - och jag är deprimerad. Jag har försökt i två omgångar att prata med psykolog, men tycker inte att det hjälper. Vill inte käka piller vilket de erbjuder eftersom jag inte tror att det är lösningen. Men att andas i fyrkant och ha en person som tycker synd om mig hjälper inte heller Dessutom kostade det en halv förmögenhet då privat var enda alternativet eftersom jag bor i en håla där vårdcentralens resurser är extremt begränsade.